Jag ligger som sagt efter med bloggandet. De här kläderna fick kusin V, vårt gudbarn. Tunikan är en blandning av mina egna mönster på tröja och klänning, 7 cm kortare än klänningen. Hoppas det blev en bra längd. Jag hade inte riktigt någon att testa på. Storebror är lite för stor och lillasyster mycket för liten. Tyvärr passade inte tajtsen. Jag vet inte vad som gick fel, för jag har använt samma mönster till storebrors långkalsonger, och de passade hur bra som helst. Syrran skulle försöka spänna resåren. Får se om det hjälper.Och så dagens fråga: Hur syr man på kantband på vävda tyger så det inte står ur?
Mönster: Egen blandning till tunikan, storlek 86; Meedoms till tajtsen, storlek 80 enligt dem; Meedom till flodisklänningen, storlek 80 enligt dem
Material: Supermjuk campan till tunikan, från Pikku-Aurinko, brun interlock vet jag inte var den kommer ifrån, flodistyg från Ikea
Tråkigt: Att tajtsen inte passade och att se syrrans min då hon såg kläderna.
3 kommentarer:
Oj, syrrans min under rubriken "Tråkigt" lät _verkligen_ tråkigt!! Jag har den stora glädjen att sy nästan lika mycket till syrrans barn som till mina egna, bara för att de blir så glada. Hoppas kläderna kommer till användning i alla fall, för de är jättefina!
Ang kantbandet vet jag inte om jag har nåt bra tips, för jag brukar få till det, men kanske att du skulle försöka töja lite mer i den kanten du syr fast, sas. Anledningen till att det står ut i halsringningen måste väl vara att det blir "för mycket" tyg i den vikta kanten, så att det liksom inte får plats, utan måste böja sig utåt. Förskräckligt vad svårt det är att förklara i ord! Hoppas du förstod nåt!
Tack och tack för tipset. Jag förstod vad du menar. Måste testa det nästa gång.
Syrrans försvar och kommentar:
Minen kom av att jag inte är riktigt modemedveten och visste inte vad det var (blus, klänning, tunika osv). Minen var alltså inte pga att jag inte tyckte om dem. Den orangerandiga har lilla V faktist på sig nu :)
Skicka en kommentar