22 maj 2009

Ekobytet - vad jag skickade och vad jag fick


Min hemliga vän i Ekobytet var Spenatmamman, extra spännande då jag inte kände till henne eller hennes blogg sedan tidigare. Efter mycket velande bestämde jag mig för att sy en mössa; det skulle ju vara ett signaturplagg och jag tycker inte att jag direkt har några sådana förutom kanske mössan. Men det kändes ju lite magert med bara en mössa, så jag virkade en portion köttbullar, spagetti och ketchup också. Mössan är sydd i E-slöjdtrikå och kommer från den här tröjan som jag aldrig började använda, så tyget är återvunnet men så gott som helt nytt. Tyvärr hade jag inte tid att börja leta upp något ekologiskt garn till maten, så jag tog vad jag hade hemma, men köttbullarna är i alla fall fyllda med vadd från en slaktad kudde :-)

Tyget fick bli underbart mjuk bambu från Myllymuksut, orange med sniglar. Jag skickade också med en av mammas gamla dukar och lite spets. De kommer inte till användning här, och om inte Spenatmamman gillar dem så får hon gärna ge dem vidare :-)

Efter mycket letande lyckades jag till slut hitta ett läppbalsam tillverkat av två systrar i Jakobstad, kanske inte så lokalt med tanke på var jag bor nu, men jag är ju österbottning i hjärta och själ :-D Jag skickade också med lite godis (hampakola och rättvisemärkt choklad). Mönstret som jag skickade var mitt hoodiemönster i storlek 98. Eftersom jag läste att Spenatmamman ville lära sig virka leksaker och mjukdjur tänkte jag också skicka henne några länkar till mönster som jag hittat på nätet :-)

Vad Spenatmamman tyckte kan du läsa här.



Jag hade helt gett upp hoppet att få mitt paket den här veckan, eftersom postgången inte är fullt lika snabb till grannlandet, men i onsdags dök det upp. Kul! :-D

Det innehöll hur mycket saker som helst :-o Det sydda var inte mindre än tre olika saker: en jättemjuk t-shirt i stretchfrotté som är aningen stor, men den går att använda redan så du oroade dig i onödan, hemlisvännen :-) Däremot var hatten i minsta laget och får vänta på syskonet även om blivande storebror la på den direkt och inte ville ge den ifrån sig ;-) Jag fick också en väska, liten men rymlig och precis i den storleken som vi behövde! Nu slipper jag sy själv :-D Dessutom var den här sydd i ett mycket snyggare tyg än vad jag hittar hemma ;-)

Tygerna var två till antalet: en rätt mörkrandig flanell (?) och ett superfint bomullstyg som jag vill sy en klänning av, men jag ska försöka hålla mig tills bebisen är född så behöver jag inte ge bort den :-D

Jag fick också ett paket kaffe till mannen (som tackar och säger att det är gott) och ett björkte som jag inte har hunnit smaka på men som doftar otroligt gott. Dessutom fick jag (eller mamma då eftersom jag inte stickar) ett ekologiskt ullgarn till blöjbyxor och många mönster. Tusen tack, min hemliga vän, jag/vi är nöjda :-)

Efter en del surfande har jag kommit fram till att min hemliga vän måste vara Made by Ellan. Rätt eller fel?

6 kommentarer:

Botilda sa...

Wow, vilka paket! Jag hoppas att ekobytet kommer tillbaka någon gång när livet inte är fullt lika hetsigt, för jag ville gärna vara med.

ellan sa...

Hej Fante
Visst har du gissat rätt! Vad kul att du gillade "bytet". Tycker att det är lite små pirrigt att sy till någon som man inte känner!

vad synd att hatten var för liten! Hoppas att bebisen kommer att få andvändning av den.

Har just konstaterat att bilderna som jag tog på det jag skickade har "försvunnit", finns varken i kameran eler i datorn. Kan jag låna din bild?

Strömming sa...

Superfint paket! Både det du skickade och det du fick!

Spentmamman sa...

Tack igen, TOPPEN-paketet skickade du ju till mig *glad* :-)

fante sa...

Tack :-)

Kul att du gillade paketet, spenatmamman :-)

Ellan: Klart du får låna bilden :-) Om inte hatten passar på nästa så finns det kusiner. Tyget är för fint för att inte synas ;-)

Nette sa...

Hejsan!! Tack att du tog dej tid och svarade på min blogg, svarade där också, men tänkte att du säkert inte läser mitt svar så jag svarar här med.

Visst är det oviktigt på en sy blogg, men detta händer också "in real life" s.a.s., människor som vi inte känner (bekantas bekanta) som av olika anledningar tom håller henne i famnen skulle aldrig fråga eller kommentera saken på något vis. Det känns ganska underligt och det var mest därför jag undrade om det inte syns/märks eller om man "bara inte pratar" om en sån sak.

God och glad är hon mammas lilla troll, vi trodde hon skulle bli sen med att krypa, sätta sig och gå, men är rekordtidig med allting. Till vardags märker man inte att hon har ett handikapp.

(Finns för övrigt mycket ironi när man diskuterar hennes hand, -hon har ett "hand" ikapp. På frågan varför? kan man bara svara att det är sånt som "händer" :-) )

Trevlig fortsättning på sommaren!

Nette