Nej, vi väntar inte tillökning. I så fall hade jag sytt lite större kläder. De här är överlämnade till stadens avdelning för för tidigt födda barn och således i storlekarna 38 och 44. Tänk att någon kan vara så där liten. Och tänk vad skönt det är att ge tillbaka något till avdelningen där storebror tillbringade sina första dagar.
Jag vet att den nedre bilden är sämre än dålig. Man ska inte fota så där sent på kvällen/natten … Hjärnan funkar inte och ljuset finns inte.
2 kommentarer:
Haha, jag tänkte just att du kanske väntade smått. :-) Så gulligt av dig att ge igen. Kan tro att de behövs på prematuren - många är ju liksom inte förberdda på att behöva så små kläder...
Nä, man förbereder sig ju inte direkt för så där små kläder. Och om man misstänker att de kan behövas brukar man inte hinna köpa heller ... Kändes fint.
Skicka en kommentar