Jag kommer inte på något annat ord som beskriver min bloggpaus bättre.
Lillasyster växer, förstås, och eftersom hon "bara" har en storebror, har hon inga klänningar (och tunikor). Och klänningar måste man ju ha. Efter ungefär ett års(!) tankearbete fattade jag hur ett singoallamönster ser ut, och några minuter senare var det klart. När jag en gång höll på sydde jag två. De här är ungefär tunikalängd, som jag tycker är mer praktiskt.
Mönster: Eget, storlek 86
Material: Hyllvärmare från Myllymuksut
5 kommentarer:
Inte ska du känna så! Ibland har man fullt upp med livet bara. Men kul att se vad du pysslar med. :-) Jättefina klänningar. Speciellt det blå tyget med blommor är ju underbart.
Sådär blir det ibland...och tråkigt vore det ju annars, om man hade så lite att göra att man hann blogga jämt och ständigt ;-) Superfina klänningar, den blåa med blommorna var ju helt underbar :-D
kram kram
Söta tunikor!
Jag har aldrig varit inne på din blogg tidigare, men nu ligger den bland mina favoriter.
Stressa inte med bloggandet, ibland kommer livet emellan.
SaraF
Det blir ju så ibland, man behöver en datorpaus!! Jättesöta singoallor!!!!!
Tack alla :-) Pausen var oplanerad och betydligt längre än vad jag hade tänkt mig, men nu har jag ju något att blogga om ;-)
Skicka en kommentar