Här kommer ett par molntunikor som jag sydde i somras. Min storkund ville ha en tunika i gula moln. Det blev så pass snyggt att jag bestämde mig för att lillasyster ocskå ville ha en tunika ;-) Tyvärr tänkte jag inte till, så när jag hade klippt ut allt “mycket omsorgsfullt och väl” (för att citera Povel Ramel) upptäckte jag att jag hade lyckats lägga bakstycket fel, så jag hade inte alls vikningen mitt bak utan i sidan … Smart. Tyget var helt slut, så det fanns ingen chans att klippa ett nytt bakstycke. I stället fick det bli ett bakstycke i två delar (…) och sprundet bak (som jag ju hade tänkt ha fram). Nå, det funkar, och klänningen har använts flitigt – ända tills den försvann spårlöst lagom till kusinens första födelsedag … En dryg månad senare dök den upp igen – i husbolagets bastu ;-)
Mönster: Egna, lillasysters tunika är storlek 80
Material: Gula moln från ika syr
Tråkigt: Att jag klippte fel. Och att jag Trollunges sprundbeskrivning inte finns kvar. Jag fick hitta en ny beskrivning och innan jag hade fattat den hade det gått ganska mycket tid. Suck.
Roligt: Tyget är ju för underbart :-) Och så var det roligt att hitta lillasysters tunika innan den blit för liten :-)
4 kommentarer:
Jättefina!!
Finfina!
Jag har gjort en egen variant av Trollunges beskrivning här:
http://hellosblogg.blogspot.com/2010/06/hur-man-syr-ett-sprund-med-knappning.html
Kanske det kan vara nåt?!
Härligt! Och du, det är ju det som är utmaningen med att sy; att fixa till saker när det inte blir precis som man tänkt sig.
Himla tur att klänningen kom fram innan den var urvuxen!
Tack :-)
Thea: Den används än ;-) Men nu börjar den nog bli liten.
Skicka en kommentar